någon måste vara..

ett offer, alla kan inte gå omkring och alltid vara ansvariga för egna val..
dessutom skapar det ännu mer offer känsla hos de som inte klarar att välja.
å det var väl inte menigen att det skule bli?

om jag tänder..

en eldoch bränner ner hela skiten.. skulle det bli bättre då?

trycket

runt ögonen påminner mig om att jag måste kolla synen, den har försämrats avsevärt de sista månderna.. och jag känner att varje muskel får jobba över runt ögonen.

han kommer snart.. när han inte är här käner jag mig likgiltig för hur det ska gå. när han är här gillar jag honom mycket.

varför bad jag honom gå?

.. för mitt ego fick sig en törn inget annat.

fontänera..

..ska vi inte ens prata om..
eller jo.

kaskad orgasm e mer rättvist, för jag känner verkligen hur det forsar ur mig inte bara lite utan hur mycket som helt och det känns som om det aldrig ta slut efteråt e det en sådan total utmatting som om jag sprungit ett maraton lopp.

jag e glad att jag nått hit..men nu verkar det dröja till nästa tilfälle.
han finns ju inte här..han som kan , har kontroll över mig och som jag tillåter ta komandot.

vibbrerar..

på ett sätt jag aldrig upp levt tidigare, och jag kommer bara han nuddar lätt vid min pärla, med sin tunga
fjäder lätt..

och det går för mig direkt., för mig känns det som det ultimata sexet.

det e förvirrat..

jag både vill och inte vill, gillar honom mycket men klarar inte hans sätt att argumentera, känns som om jag stångar huvudet blodigt och inte når fram. allt bollas tillbaka till mig bara ..moment 22.
inget konstuktivt alls.
och jag orkar inte ha destruktiva gräl mer, det har jag haft nog av.

samtidigt känner jag att jag behöver honom , han ger så mycket av sig till mig så jag blir alldeles matt.
aldrig har jag haft någon som älskat mig så....så villkorslöst.

jag e inte van vid det. jag e van vid att bli bli "sparkad på" och jag skjuter honom i från mig för jag tror inte han menar allvar..

precis när det gick för mig..

.. flaschade det förbi en bild av hur jag bet hål i läppen så det kom blod..minns inte om det var hans eller min.

en stunde senare när jag låg tätt intill, såg jag mer blod..
..varför gjorde jag det?

vad e det i minnet som föröker komma fram?? eller e det bara en illusion..bilden av en baran skändare formade sig i mitt huvud..ochjag skakade bort den ur mitt medvetande..

om..

man har alla dessa sexlekarna i början tröttnar man då eller vill man ha mer.. personligen tröttnar jag snabbt så det gäller nog att inte ligga i allt för hårt.
får jag inte ut något av sexet så tröttnar jag, tänker aldrig mer bara ställa upp..

han lovar mig trohet..

och jag vet att han menar det med, fast jag knappt känner karln, men kan jag lova honom det samma.
min frihet är jag rädd om och vet inte om jag vill leva bara med en längre..

nu när möjlighetena finna att välja lite som jag känner för för stunden tvekar jagt.. en relation nu ..känns helt fel.. men går det någon sin att planera rätt tillfälle??

går jag in i detta..

för att fylla ut min ensamhet? nej.. mer för att ha något annat att tänka på, något nytt, men känner mig avtrubbad..
inte redo..
han vill så väl och jag får en känsla av otillräcklighet. min lilla fritid värderar jag högt om jag ska orka ta mig i mål.
sammtidigt vet jag att hans kärlek skulle kunna ge mig mer enegi och ork..
så det e tvetydiga kännslor jag bär på.

mitt bevis..

raderade jag, ca 2o00 inlägg om hur jag upplevde det i bloggen "tankar från mig"

den dagen jag bestämde mig för att radera kändes som om jag ville bli befriad från allt, som om jag var färdig och det var jag.
tänkte inte då att de kunde vara till bevis om något skulle hända.
men gjort e gjort och går inte att återställa, dessvärre.

han

manipulerar min hjärna med ord, som indirekt säg till mig, ord som jag kan tolka, men som betyder annorlunda om han skulle bli ifråga satt. ord som bara skulle få människor omkring mig att uppleva mig som hysterisk och nojjig och det e dit han vill nå.
han har gjort det förr.
så frasen han använder sig av är till för att skrämma mig. jag blir rädd men visar det inte

"det du startar nu , kommer att bli större än du anar," de orden säger mig att hans hat för mig aldrig kommer att försvinna för polisanmälningarna jag gjorde.

min rädsla är att han ska göra mig eller ungarna illa.
det fanns perioder då jag trodde han skulle döda oss ,och innerst inne tor jag det ännu att det e det han menar när han säger så.

vet jag hur han tänker, så skulle han isåfall döda ungarna som en hämd.
och jag hoppas vid gud att jag har fel och överdriver min rädsla och att så aldrig kommr att ske.

nu..vila.

hennes självmordsförsök har tagit lite musten av mig , så dax att vila en stund.

dax..

att lära mig sätta ännu mer gränser för mitt välbefinandes skull och att lära mig acceptans om att vissa saker är bättre och sämre för mig.

en orgasm..

får mig att slappna av, och e fan så mycket bättre än sömntabletter när jag inte kan somna .

tröttheten tär mig

men ändå går jag inte och lägger mig, så morgon gruset i ögonen sitter i länge.

naturligtvis..

ljög hon för mig, hon hade tagit 10 -15 tabletter.

sex tablettet

tog hon, i tror att hon skulle somna in för alltid.
när jag kom till henne var hon omtöcknad och inte föränn jag såg lappan i köket fatta jag att det var allvarligare än allvarligt.

och kanske borde jag fått in henne på sjukan trots allt?

de där två..

killarna som satte på henne, tände mig, speciellt när båda valde att tränga in i hennes mus, gick för visso inte så bra, men såg gott ut.

den där brazzevaxningen..

jag försökte mig på själv, fy för satan vad det gjorde ont vid blygisarna, smärtan sökte mig, det e helt klart bekvämare med hyveln.

jag e egenligen rätt tålig, så nästa gång får nån annan hjälpa mig.

jag skulle kunna anklaga..

honom för mycket, som han inte förstår någonting av.. så därför låter jag bli.

han fyller år idag..

och det känns tomt att hon inte ringer som hon brukar för att prata en stund med mig och ungarna. bilderna av henne poppar upp i skallen då och då där jag ser henne ligga.. och jag känner avsky och förakt för honom , för att han skrämde livet ur henne.
han ringde och hotade döda henne med.. och hon fick aldrig hjälp att hantera det för hon hade inte den förmågan..
men vi pratade mycket och hennes rädsla var så stark att hon inte ville leva mer å sakta sakta tynade hon bort.

vet inte men..

kanske förstorade jag upp allt pga att jag själv var i kris, totalt ur balans?? ändå e det något i mig som hela tiden säger,"nej det gjorde det du inte det var så det var..

.. det var så jag kände det , så jag upplevde det.
hade jag inte blivit tagen på allvar då..så vete fasen vad som hänt.

rädslan..

över att nått liknade skulle ske, fanns där varje dag under 1,5 års tid. fast rädslan fanns där innom mig , vågade jag inget annat att lämna bort barnen.

varje gång jag vinkade adjö till ungarna , tog ångesten i min kropp så kraftiga tag om mig.."tänk om jag aldrig fick se dem igen, tänk om hans hämd skulle förverkligas , det han sa, att jag aldrig skulle få se dem igen.

varje söndag jag skulle hämta dem visste jag, inte om de skulle komma med mig hem igen.

och jag hade inte förmågan att låta bli att lämna ut dem , då skulle det bara bli värre , fast de sa till mig att låta bli.då var jag mer övertygad att han skulle göra handling av sina ord.

längtan

efter en smekande hand börjar bli starkare, den längtan ja ginte har varit redo för börjar pocka på.

antidepp

och minskad sexlust?
visst ,men jag har övervunnit det med.

min längtan

efter sex kommer och gå, jag kan känna känslan i mitt underliv, när jag tänker på hur hon satt där i bastun, men knäet uppdraget och med lätt blottat kön.
inte för att jag har en dragning åt tjejer, utan mer för hela situationen, som jag kan ha med mig i minnet när jag leker och fantasin får flyga fritt.

efter som

jag inte verkar kunna jobba mig till en rimlig ekonomi, får jag hoppas jag vinner den istället dådå.

vanmakten

gör ett stort hål i mitt huvud, och yrsel tar vid.
jag vet att jag förmår att diva mig till det yttersta målet, men lusten har försvunnit att förverkliga.

det jag brann för har slocknat och pyrknappt märkbart.
lite medvind gör att jag flammar upp för några sekunder , men det räcker inte för att det ska ta fyr som det en gång gjort..och då förvandlas målet till en stung massa av aska igen.

längst där inne i kärnans mitt ,briner en liiten liten gnista,och jag hoppas att den inte dör ut för tidigt.

jag behöver..

den där pausen från det andra forumet.
behöver nog paus från nätet överlag, men här e min frizon här kan jag bara va.

här hittar ingen mig.

snällhet

e också en form av utpressning, för vem kan vara arg på nån som e snäll??
när snället och givande blir en form av manipulation , det e då det blir jobbigt. för snälla människor får alltid gehör då de gör nått gott för nån annan.

men när mottagaren inte vill ta emot gåvorna för att det blir en belasting e det ingen som ser att det just e så , en manipulation.

den kvävande känslan..

som kommer av att han ständigt e på, blir jobbigare och jobbigare. när jag sätter ner foten håller han tillbaka sin iver, men pressen , eller nej det e inte press utan egetligen ointresse , så tar han ett steg tillbaka.
låter jag honom sen komma nära igen , e han där som en igel..
jobbigt som fan

och jag blir bara kort ,mot honom kort och irriterad.

varje orgasm

e ultimat för mig.

fontänorgasmen

var bara ett bevis på att jag vågade.. och han blev alldeles omtumlad han som fick vara med.

egenligen har ju rädslan varit obefogad ,då jag trott att det skulle vara till en nackdel att ge sig hän.

det e ju precis tvärt om.
de fåtal som har fått vara med, behåller den upplevelsen för sig själva. för dem har det varit något unikt.

för mig e det bara så det är.

det e det kravlösa

jag går i gång på.

den känslan

att sitta med en webcamera uppkörd mellan benen med fingrarna lekande på min pärla, kändes spännande och upphetsande, speciellt när det var så nära så att hela snäckan fanns i bild, och jag visste att han såg.
upphetsingen av att just våga sitta där med benen isär och leka, gav mig en vidunderlig njuting.
så härligt.

egenligen fattar jag inte

hur vi skulle kunna få ihop vår tid, för jag lever på dan nu mera och han på natten..

jag har gått från att ha hatat mitt kön

till att älska mitt kön och all njutning det kan ge mig.

mycket kretsar runt sex.

och jag har låtit det vara så, expremeterat mycket med mig själv för att jag inte känt mig reda att exponera mig med någon annan.

jag vill vara klar över vad jag vill och inte vill, och hur jag gör för att det ska kännas bäst för mig.
kollat sida upp och sida ner på nätet , betraktat, onanerat , funderat och känt efter.
gett mig hän och tillåta mig bli kåt.

känna hettan i kinderna och på bröstkorgen, som gör örnkanterna röda.. och min pärla svullen och hård.

provar med fingrar och dildos och speglar , ensam och i lugn och ro där jag visste att jag fick vara ifred.

vill jag bli bunden ??

ja det återstår att se.

på något sätt

har vi hela tiden hängt kvar vid varandra.

snart får jag veta..

vad som finns där i han garderob.. och det e då jag måste ta ställning för eller emot.

han e vacker

det har jag alltid tyckt, men han e bara en massa bilder, bilder som får sitt eget liv i mitt sinne.
och jag gillar inte den kombination egenligen för den kan föra en helt fel, fast.. bilderna och lite text ger mig ändå ett hum om honom..som jag inte känner rädsla för.

att det kan vara så olika..en känner jag att jag har starkt behov att kontrollera för att inte låta honom träda över den gräns han verkligen vill över, och han.. känns helt annorlunda. lite osäker på nått sätt fast han säger sig vara säker.

vart för min öppenhet mig.

det har jag jag ingen aning om, men jag känner att det e dax att vidga mina vyer. men som enoskuld fammlar jag omkring, och han har erfarenheter som jag inte vet så mycket om, menja vad har jag att förlora?

ensam och i princip övergiven..

dog hon. när jag såg henne ligga där likt en liten fågelunga ,kände jag hugget i bröstet. till mig själv sa jag "var inte ledsen , du gjorde allt du kunde..och lite mer.

jag tog hennes hand som var alldeles fuktig av svett, lyfte att filten för att lufta henne lite.. tyckte att de borde kollat henne så att hon inte behövde ligga och vara så varm.
tårar strilade ner från kinden, torkade in för att över gå till ett lugn. jag satte mig ner beredvid henne. betraktade hennes hår som blivit tunt ,grått och stripigt, det såg skitigt ut ,och det vet jag att hon inte hade gillat. men i slutet släppte hon taget om allt. skitig och otvättad möttes vi .
hemtjänsten hade hon sagt nej till, fast hon var i behov av deras omsog.

det e andra gången nu där man bara tar ett steg tillbaka för att en sjuk människa säjer nej till hjälp.

nejet grundar ju sig ofta på rädsla för att få andra mäniskor nära in på, det blir för intimt, hellre ska människor sitta i sin egen skit och tyna bort.. "för det e ju det hon vill" , som det alltid är nå "klok" som myntar i sådana här samman hang.

men är det alltid det bästa, att man får som man ,vill fast omgivingen ser att det barkar åt helvete?? ja, jag tvivlar

detta beroende.

som jag egenligen vill vara oberoende av gör mig galen ibland.
när jag sitter och skriver en heldag, utan att få något annat gjort går det uppför mig hur mycket jag älskar att sitta här och skiva.
släppet taget om tid och rum och bara låter mig förföras av bokstäver som snirklar sig omring i min hjärna och ut genom mina fingrar.

att det kan komma så mycket nytt hela tiden förvånar mig i bland.

lowcarb

dag tre, det artar sig det här, men smaken i munnen avskyr jag.

det kommer paket..

och obehagskänslor infinner sig i min kropp.

att skriva en sång..

gör så att mitt hjärta värker, inte av oro eller ängslan utan bara av ett konstaterande att det gör ont i bland.

skulle laga mat idag ..

men det blev mac donalds.

när pengarna e slut..

känns klumpen i mage av vetskapen om allt jag ligger efter med.
trots att det kommer in nya kulor hela tiden, kommer de ofta in försent. så att det blir massa påföljder och extra kostnader för mig, inget unikt för mig, jag vet.

ingen ska säja att jag inte betalar ..jag betalar bara inte i tid..
och i bland grämer det mig, ibland spelar det ingen som helst roll.

jag har för avsikt att betala allt jag tagit mig för, tro inget annat!

mina bröst.

pressar jag ihop, bara känslan att ha handflatorna vid sidan av brösten och sakta sakta föra dem i hop.
känna tyget under händerna och se brösten skjuta utåt uppåt under linnet och behån är så erotiskt.

blundar jag för nått???

nä inte vad jag vet, men andra kanske ser något jag inte ser ..i såfall vad?

misslyckad

jag försöker att inte tänka så, men det e svårt när motgångarna blir större än medgångarna.

fast hur skulle jag kunna göra annorlunda? sliter till mitt yttersta för att hitta lösingar. löser och löser ändå blir det inte bra nog.'

mitt liv tycks sipprar mellan mina fingrarna trots att jag hela tiden försöker hålla ihop fingrarna, kupa händerna och behålla det som läggs i min hand.

gång på gång slås fötterna undan från mig , och jag tummlar runt bland grus och damm. reser mig varje gång något dammigare, lite skrapad, men hel. borstar bort dammet från min kropp sträcker på ryggen och gå ren liten bit till trots sen kraftiga motvinden som fällt mig en och annan gång.

min själ blöder, och läker om vartannat. jag SKA gå vinnande ur denna virvlande dans. det bara är så!

saknar aktiviteten

på ab bloggen men det e lungt och skönt här , precis som jag vill ha det nu.

hatar..

clementiner med kärnor i.

jag skulle kunna leva med..

att ha sex med mig själv ett tag till. med visuell feedback, lite fantasi , en blå delfin och lite massagolja sen e jag nöjd.

jag vet ju hur jag vill ha det nu mera, men är ännu inte redo att delge till nån face to face.

tidsnog.

jag har aldrig tänkt

att döden skulle vara en utväg, det e nog därför jag klarat mig så bra.

men tankar om döden har kommit och gått och legat och pyrt, men det har alltid funnits andra lösingar tack och lov.

jag kan

hantera det här nu att skriva fritt i alla fall nästan.

när jag ser

hans blottade kön, känner jag hur en känsla sprider sig i kroppen. förr var det ett väldigt obehag och förknippat av ovilja att titta på en hård lem.

nu är det en lust, njuting och passion bara av att betrakta.
betrakta hur han rör handen, hur han smeker sig själv och hur han spelar med fingrarna lätt över ollonet.

så vacket så lustfullt och så underbart att se på

..men inte röra.

mitt ex

har kommit med ett förslag om att vi ska vara kk.

"vi e ju båda vuxna och skulle klara det där" skriver han i sitt sms.

ja det e klart kastar man sig in i en relation direkt efter att vi bröt så hittar man nog inte äkta kärlek utan bara en utfyllnad.

själv tycker jag han mest är patetisk.

lowcarb

de första två dygnen jag ätit low carb springer jag på toa konstant. kroppen släpper vätska som som har lagrats i samband med intaget av kolydrater innan, verkligen vätske drivande ,får pass upp så jag inte glömmer att dricka mer.

går ju bra det här.

sex..

över nätet, till vilken nytta kan jag undra?
men visst jag gillade stämningen vi byggde upp under väldigt lång tid innan det blev dax. det fann sig naturligt att det skulle bli så förr eller senare. det fick mig att känna åtrå, längtan och den där värmen igen. så kravlöst och bekvämt på ett sätt som passade mig som handsken.

men att styras och göra något som nån annan bad mig om kändes forfarande hämmande på något sätt.

det fick vara i min takt, annars inte.

å passade inte galoscherna ..så varsågod nästa!

ibland lider jag nog

av lite förföljelsemani, inget som e ett problem för mig men i allfall.
det gör mig vaksam, avvaktande,kontrollerande och lite misstänksam.

precis som det ska vara.

dax att marknasföra sig

tror jag visst, annars blir här väldigt tomt.
fast jag e rätt van vid att det står noll på kommentarera.

när man gör saker

bara för att testa sina gränser, ja det e där jag befinner mig nu.

just nu skull jag..

kunna skriva hur mycket som helst för jag vet att ingen läser det ännu, som vet vem jag är.
å det e skönt.
skönt att slippa endel följeslagare. för att jag har förmågan att ibland vara allt för vänlig och bjuda in folk förmycke mitt liv och vem jag är. inte för att jag tycker illa om dem tvärt om men det blir bara för mycket jag ibland.

det finns ju dessutom dom som tror sig veta mer om mig än jag själv, men det får vara så.

jag låter dem hållas.

kroppen börjar ta stryk

av min inaktivitet och inre oro, som i dag e hanterbar.
visst e det åldern med e ju inte 25 längre.

samtidigt har jag insett förlänge sen att jag har ett stört kroppsideal , men älskar min kropp mer än någonsin numera.

men perfektionisten i mig( som jag inte trodde mig vara) säger forfarande att en dallrig kropp duger inte. jag känner det i bland..när jag titar i spegeln ,att jag duger inte, för nu jag fet och ful.

men jag VET också .. att det där e inte sant.

det fanns en tid

då allt var illa ,väldigt illa . det e forfarande illa fast på ett helt annat sätt.
men lärdomen om de sista 5 åren har jag för alltid med mig.
det gör mig tacksam.

tacksam att veta att jag just kan mer än jag någonsin trodde, samtidigt som vissa gränser för alltid suddats bort både på gott och ont.

det var här det började ..resan...

och nu ska jag se vad den mer kan ge mig.

provar

att att komma tillbaka efter några års frånvaro här på blogspot.