tisdag 17 februari 2009

antidepp

och minskad sexlust?
visst ,men jag har övervunnit det med.

min längtan

efter sex kommer och gå, jag kan känna känslan i mitt underliv, när jag tänker på hur hon satt där i bastun, men knäet uppdraget och med lätt blottat kön.
inte för att jag har en dragning åt tjejer, utan mer för hela situationen, som jag kan ha med mig i minnet när jag leker och fantasin får flyga fritt.

efter som

jag inte verkar kunna jobba mig till en rimlig ekonomi, får jag hoppas jag vinner den istället dådå.

vanmakten

gör ett stort hål i mitt huvud, och yrsel tar vid.
jag vet att jag förmår att diva mig till det yttersta målet, men lusten har försvunnit att förverkliga.

det jag brann för har slocknat och pyrknappt märkbart.
lite medvind gör att jag flammar upp för några sekunder , men det räcker inte för att det ska ta fyr som det en gång gjort..och då förvandlas målet till en stung massa av aska igen.

längst där inne i kärnans mitt ,briner en liiten liten gnista,och jag hoppas att den inte dör ut för tidigt.

jag behöver..

den där pausen från det andra forumet.
behöver nog paus från nätet överlag, men här e min frizon här kan jag bara va.

här hittar ingen mig.

snällhet

e också en form av utpressning, för vem kan vara arg på nån som e snäll??
när snället och givande blir en form av manipulation , det e då det blir jobbigt. för snälla människor får alltid gehör då de gör nått gott för nån annan.

men när mottagaren inte vill ta emot gåvorna för att det blir en belasting e det ingen som ser att det just e så , en manipulation.

den kvävande känslan..

som kommer av att han ständigt e på, blir jobbigare och jobbigare. när jag sätter ner foten håller han tillbaka sin iver, men pressen , eller nej det e inte press utan egetligen ointresse , så tar han ett steg tillbaka.
låter jag honom sen komma nära igen , e han där som en igel..
jobbigt som fan

och jag blir bara kort ,mot honom kort och irriterad.

söndag 1 februari 2009

varje orgasm

e ultimat för mig.

fontänorgasmen

var bara ett bevis på att jag vågade.. och han blev alldeles omtumlad han som fick vara med.

egenligen har ju rädslan varit obefogad ,då jag trott att det skulle vara till en nackdel att ge sig hän.

det e ju precis tvärt om.
de fåtal som har fått vara med, behåller den upplevelsen för sig själva. för dem har det varit något unikt.

för mig e det bara så det är.

det e det kravlösa

jag går i gång på.

den känslan

att sitta med en webcamera uppkörd mellan benen med fingrarna lekande på min pärla, kändes spännande och upphetsande, speciellt när det var så nära så att hela snäckan fanns i bild, och jag visste att han såg.
upphetsingen av att just våga sitta där med benen isär och leka, gav mig en vidunderlig njuting.
så härligt.

egenligen fattar jag inte

hur vi skulle kunna få ihop vår tid, för jag lever på dan nu mera och han på natten..

jag har gått från att ha hatat mitt kön

till att älska mitt kön och all njutning det kan ge mig.

mycket kretsar runt sex.

och jag har låtit det vara så, expremeterat mycket med mig själv för att jag inte känt mig reda att exponera mig med någon annan.

jag vill vara klar över vad jag vill och inte vill, och hur jag gör för att det ska kännas bäst för mig.
kollat sida upp och sida ner på nätet , betraktat, onanerat , funderat och känt efter.
gett mig hän och tillåta mig bli kåt.

känna hettan i kinderna och på bröstkorgen, som gör örnkanterna röda.. och min pärla svullen och hård.

provar med fingrar och dildos och speglar , ensam och i lugn och ro där jag visste att jag fick vara ifred.

vill jag bli bunden ??

ja det återstår att se.

på något sätt

har vi hela tiden hängt kvar vid varandra.

snart får jag veta..

vad som finns där i han garderob.. och det e då jag måste ta ställning för eller emot.

han e vacker

det har jag alltid tyckt, men han e bara en massa bilder, bilder som får sitt eget liv i mitt sinne.
och jag gillar inte den kombination egenligen för den kan föra en helt fel, fast.. bilderna och lite text ger mig ändå ett hum om honom..som jag inte känner rädsla för.

att det kan vara så olika..en känner jag att jag har starkt behov att kontrollera för att inte låta honom träda över den gräns han verkligen vill över, och han.. känns helt annorlunda. lite osäker på nått sätt fast han säger sig vara säker.

vart för min öppenhet mig.

det har jag jag ingen aning om, men jag känner att det e dax att vidga mina vyer. men som enoskuld fammlar jag omkring, och han har erfarenheter som jag inte vet så mycket om, menja vad har jag att förlora?