ensam och i princip övergiven..

dog hon. när jag såg henne ligga där likt en liten fågelunga ,kände jag hugget i bröstet. till mig själv sa jag "var inte ledsen , du gjorde allt du kunde..och lite mer.

jag tog hennes hand som var alldeles fuktig av svett, lyfte att filten för att lufta henne lite.. tyckte att de borde kollat henne så att hon inte behövde ligga och vara så varm.
tårar strilade ner från kinden, torkade in för att över gå till ett lugn. jag satte mig ner beredvid henne. betraktade hennes hår som blivit tunt ,grått och stripigt, det såg skitigt ut ,och det vet jag att hon inte hade gillat. men i slutet släppte hon taget om allt. skitig och otvättad möttes vi .
hemtjänsten hade hon sagt nej till, fast hon var i behov av deras omsog.

det e andra gången nu där man bara tar ett steg tillbaka för att en sjuk människa säjer nej till hjälp.

nejet grundar ju sig ofta på rädsla för att få andra mäniskor nära in på, det blir för intimt, hellre ska människor sitta i sin egen skit och tyna bort.. "för det e ju det hon vill" , som det alltid är nå "klok" som myntar i sådana här samman hang.

men är det alltid det bästa, att man får som man ,vill fast omgivingen ser att det barkar åt helvete?? ja, jag tvivlar

detta beroende.

som jag egenligen vill vara oberoende av gör mig galen ibland.
när jag sitter och skriver en heldag, utan att få något annat gjort går det uppför mig hur mycket jag älskar att sitta här och skiva.
släppet taget om tid och rum och bara låter mig förföras av bokstäver som snirklar sig omring i min hjärna och ut genom mina fingrar.

att det kan komma så mycket nytt hela tiden förvånar mig i bland.

lowcarb

dag tre, det artar sig det här, men smaken i munnen avskyr jag.

det kommer paket..

och obehagskänslor infinner sig i min kropp.

att skriva en sång..

gör så att mitt hjärta värker, inte av oro eller ängslan utan bara av ett konstaterande att det gör ont i bland.

skulle laga mat idag ..

men det blev mac donalds.

när pengarna e slut..

känns klumpen i mage av vetskapen om allt jag ligger efter med.
trots att det kommer in nya kulor hela tiden, kommer de ofta in försent. så att det blir massa påföljder och extra kostnader för mig, inget unikt för mig, jag vet.

ingen ska säja att jag inte betalar ..jag betalar bara inte i tid..
och i bland grämer det mig, ibland spelar det ingen som helst roll.

jag har för avsikt att betala allt jag tagit mig för, tro inget annat!

mina bröst.

pressar jag ihop, bara känslan att ha handflatorna vid sidan av brösten och sakta sakta föra dem i hop.
känna tyget under händerna och se brösten skjuta utåt uppåt under linnet och behån är så erotiskt.

blundar jag för nått???

nä inte vad jag vet, men andra kanske ser något jag inte ser ..i såfall vad?

misslyckad

jag försöker att inte tänka så, men det e svårt när motgångarna blir större än medgångarna.

fast hur skulle jag kunna göra annorlunda? sliter till mitt yttersta för att hitta lösingar. löser och löser ändå blir det inte bra nog.'

mitt liv tycks sipprar mellan mina fingrarna trots att jag hela tiden försöker hålla ihop fingrarna, kupa händerna och behålla det som läggs i min hand.

gång på gång slås fötterna undan från mig , och jag tummlar runt bland grus och damm. reser mig varje gång något dammigare, lite skrapad, men hel. borstar bort dammet från min kropp sträcker på ryggen och gå ren liten bit till trots sen kraftiga motvinden som fällt mig en och annan gång.

min själ blöder, och läker om vartannat. jag SKA gå vinnande ur denna virvlande dans. det bara är så!

saknar aktiviteten

på ab bloggen men det e lungt och skönt här , precis som jag vill ha det nu.

hatar..

clementiner med kärnor i.

jag skulle kunna leva med..

att ha sex med mig själv ett tag till. med visuell feedback, lite fantasi , en blå delfin och lite massagolja sen e jag nöjd.

jag vet ju hur jag vill ha det nu mera, men är ännu inte redo att delge till nån face to face.

tidsnog.

jag har aldrig tänkt

att döden skulle vara en utväg, det e nog därför jag klarat mig så bra.

men tankar om döden har kommit och gått och legat och pyrt, men det har alltid funnits andra lösingar tack och lov.

jag kan

hantera det här nu att skriva fritt i alla fall nästan.

när jag ser

hans blottade kön, känner jag hur en känsla sprider sig i kroppen. förr var det ett väldigt obehag och förknippat av ovilja att titta på en hård lem.

nu är det en lust, njuting och passion bara av att betrakta.
betrakta hur han rör handen, hur han smeker sig själv och hur han spelar med fingrarna lätt över ollonet.

så vacket så lustfullt och så underbart att se på

..men inte röra.

mitt ex

har kommit med ett förslag om att vi ska vara kk.

"vi e ju båda vuxna och skulle klara det där" skriver han i sitt sms.

ja det e klart kastar man sig in i en relation direkt efter att vi bröt så hittar man nog inte äkta kärlek utan bara en utfyllnad.

själv tycker jag han mest är patetisk.

lowcarb

de första två dygnen jag ätit low carb springer jag på toa konstant. kroppen släpper vätska som som har lagrats i samband med intaget av kolydrater innan, verkligen vätske drivande ,får pass upp så jag inte glömmer att dricka mer.

går ju bra det här.

sex..

över nätet, till vilken nytta kan jag undra?
men visst jag gillade stämningen vi byggde upp under väldigt lång tid innan det blev dax. det fann sig naturligt att det skulle bli så förr eller senare. det fick mig att känna åtrå, längtan och den där värmen igen. så kravlöst och bekvämt på ett sätt som passade mig som handsken.

men att styras och göra något som nån annan bad mig om kändes forfarande hämmande på något sätt.

det fick vara i min takt, annars inte.

å passade inte galoscherna ..så varsågod nästa!

ibland lider jag nog

av lite förföljelsemani, inget som e ett problem för mig men i allfall.
det gör mig vaksam, avvaktande,kontrollerande och lite misstänksam.

precis som det ska vara.

dax att marknasföra sig

tror jag visst, annars blir här väldigt tomt.
fast jag e rätt van vid att det står noll på kommentarera.

när man gör saker

bara för att testa sina gränser, ja det e där jag befinner mig nu.

just nu skull jag..

kunna skriva hur mycket som helst för jag vet att ingen läser det ännu, som vet vem jag är.
å det e skönt.
skönt att slippa endel följeslagare. för att jag har förmågan att ibland vara allt för vänlig och bjuda in folk förmycke mitt liv och vem jag är. inte för att jag tycker illa om dem tvärt om men det blir bara för mycket jag ibland.

det finns ju dessutom dom som tror sig veta mer om mig än jag själv, men det får vara så.

jag låter dem hållas.

kroppen börjar ta stryk

av min inaktivitet och inre oro, som i dag e hanterbar.
visst e det åldern med e ju inte 25 längre.

samtidigt har jag insett förlänge sen att jag har ett stört kroppsideal , men älskar min kropp mer än någonsin numera.

men perfektionisten i mig( som jag inte trodde mig vara) säger forfarande att en dallrig kropp duger inte. jag känner det i bland..när jag titar i spegeln ,att jag duger inte, för nu jag fet och ful.

men jag VET också .. att det där e inte sant.

det fanns en tid

då allt var illa ,väldigt illa . det e forfarande illa fast på ett helt annat sätt.
men lärdomen om de sista 5 åren har jag för alltid med mig.
det gör mig tacksam.

tacksam att veta att jag just kan mer än jag någonsin trodde, samtidigt som vissa gränser för alltid suddats bort både på gott och ont.

det var här det började ..resan...

och nu ska jag se vad den mer kan ge mig.

provar

att att komma tillbaka efter några års frånvaro här på blogspot.