kroppen börjar ta stryk

av min inaktivitet och inre oro, som i dag e hanterbar.
visst e det åldern med e ju inte 25 längre.

samtidigt har jag insett förlänge sen att jag har ett stört kroppsideal , men älskar min kropp mer än någonsin numera.

men perfektionisten i mig( som jag inte trodde mig vara) säger forfarande att en dallrig kropp duger inte. jag känner det i bland..när jag titar i spegeln ,att jag duger inte, för nu jag fet och ful.

men jag VET också .. att det där e inte sant.