ensam och i princip övergiven..

dog hon. när jag såg henne ligga där likt en liten fågelunga ,kände jag hugget i bröstet. till mig själv sa jag "var inte ledsen , du gjorde allt du kunde..och lite mer.

jag tog hennes hand som var alldeles fuktig av svett, lyfte att filten för att lufta henne lite.. tyckte att de borde kollat henne så att hon inte behövde ligga och vara så varm.
tårar strilade ner från kinden, torkade in för att över gå till ett lugn. jag satte mig ner beredvid henne. betraktade hennes hår som blivit tunt ,grått och stripigt, det såg skitigt ut ,och det vet jag att hon inte hade gillat. men i slutet släppte hon taget om allt. skitig och otvättad möttes vi .
hemtjänsten hade hon sagt nej till, fast hon var i behov av deras omsog.

det e andra gången nu där man bara tar ett steg tillbaka för att en sjuk människa säjer nej till hjälp.

nejet grundar ju sig ofta på rädsla för att få andra mäniskor nära in på, det blir för intimt, hellre ska människor sitta i sin egen skit och tyna bort.. "för det e ju det hon vill" , som det alltid är nå "klok" som myntar i sådana här samman hang.

men är det alltid det bästa, att man får som man ,vill fast omgivingen ser att det barkar åt helvete?? ja, jag tvivlar