vanmakten

gör ett stort hål i mitt huvud, och yrsel tar vid.
jag vet att jag förmår att diva mig till det yttersta målet, men lusten har försvunnit att förverkliga.

det jag brann för har slocknat och pyrknappt märkbart.
lite medvind gör att jag flammar upp för några sekunder , men det räcker inte för att det ska ta fyr som det en gång gjort..och då förvandlas målet till en stung massa av aska igen.

längst där inne i kärnans mitt ,briner en liiten liten gnista,och jag hoppas att den inte dör ut för tidigt.