rädslan..

över att nått liknade skulle ske, fanns där varje dag under 1,5 års tid. fast rädslan fanns där innom mig , vågade jag inget annat att lämna bort barnen.

varje gång jag vinkade adjö till ungarna , tog ångesten i min kropp så kraftiga tag om mig.."tänk om jag aldrig fick se dem igen, tänk om hans hämd skulle förverkligas , det han sa, att jag aldrig skulle få se dem igen.

varje söndag jag skulle hämta dem visste jag, inte om de skulle komma med mig hem igen.

och jag hade inte förmågan att låta bli att lämna ut dem , då skulle det bara bli värre , fast de sa till mig att låta bli.då var jag mer övertygad att han skulle göra handling av sina ord.