så när som på en dag, konstigt nog. han finns kvar och väcker känslor i mig som jag inte trodde fanns, likgiltigheten har gått över till ett behov av att ha honom i min närhet.
och förlusten känns enorm när han inte är här, det vänder upp och ner på min tillvaro, då jag aldrig upplevt den typ av känslor förr.
hur kunde jag bli så bunden till honom?
onsdag 11 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar