ett år har gått

så när som på en dag, konstigt nog. han finns kvar och väcker känslor i mig som jag inte trodde fanns, likgiltigheten har gått över till ett behov av att ha honom i min närhet.

och förlusten känns enorm när han inte är här, det vänder upp och ner på min tillvaro, då jag aldrig upplevt den typ av känslor förr.

hur kunde jag bli så bunden till honom?

någon måste vara..

ett offer, alla kan inte gå omkring och alltid vara ansvariga för egna val..
dessutom skapar det ännu mer offer känsla hos de som inte klarar att välja.
å det var väl inte menigen att det skule bli?

om jag tänder..

en eldoch bränner ner hela skiten.. skulle det bli bättre då?

trycket

runt ögonen påminner mig om att jag måste kolla synen, den har försämrats avsevärt de sista månderna.. och jag känner att varje muskel får jobba över runt ögonen.

han kommer snart.. när han inte är här käner jag mig likgiltig för hur det ska gå. när han är här gillar jag honom mycket.

varför bad jag honom gå?

.. för mitt ego fick sig en törn inget annat.

fontänera..

..ska vi inte ens prata om..
eller jo.

kaskad orgasm e mer rättvist, för jag känner verkligen hur det forsar ur mig inte bara lite utan hur mycket som helt och det känns som om det aldrig ta slut efteråt e det en sådan total utmatting som om jag sprungit ett maraton lopp.

jag e glad att jag nått hit..men nu verkar det dröja till nästa tilfälle.
han finns ju inte här..han som kan , har kontroll över mig och som jag tillåter ta komandot.

vibbrerar..

på ett sätt jag aldrig upp levt tidigare, och jag kommer bara han nuddar lätt vid min pärla, med sin tunga
fjäder lätt..

och det går för mig direkt., för mig känns det som det ultimata sexet.